Can you take me higher to a place with golden streets?
Imorse var inte riktigt lika mysigt.. vaknade runt åtta av att Leo hoppar på mig och skriker "Piiiiiiiiiiillan vaaaaakna, det är morgon!!" Fruktansvärt. Men men, har i alla fall än så länge varit och handlat med brorsbarnen&mamsen. Sen senare blir det en sväng på stan med Emelie. Hon behöver en partyblåsa inför morgondagens bravader, vi får väl se om det finns något i denna lilla stad.. :)
Precis. Jag tror att jag aldrig kommer kunna släppa det här helt och hållet. Det finns hela tiden saker som påminner, saker som man annars inte lägger märke till, men när det inte längre finns där saknar man det så det gör ont. Det gör ont i hela hjärtat, överallt.
Men med tiden lär man sig och jag kommer nog, som du säger, lära mig att leva med det. Men aldrig aldrig aldrig sluta sakna.
Tack så mycket för dina ord.
Det är något som jag har lärt mig. Att aldrig aldrig mer ta någon för givet. Det värsta är bara att det ska behöva hända något sånt här för att man ska inse det.
Jo jag har fått höra att den bästa medicinen mot sorg är gråt. Jag gråter varje dag, för tårarna tar liksom aldrig slut, men dom hjälper mig.
Det är bara så sjukt hur mycket någon kan betyda,men samtidigt är det så självklart.