Kent - godhet.
Den första tiden efter att morfar somnade in befann jag mig i en liten bubbla med många tårar. Efter mycket tröst, fina ord, samtal och kramar i skolan så fann jag trösten i att han har det bättre nu. Ingen ska behöva lida så som han gjorde.
Åkte hem över påsken och dagarna spenderades med familj och vänner. Skönt att träffa alla igen! Men känslan att gå hem till mormor&morfars lägenhet, men så fanns bara mormor där är nog ingenting jag kommer att vänja mig vid. Åkte sedan tillbaka till Trollhättan efter ett par dagar för lite skolgrejer och idag är tentan helt klar. Skönt!
Imorgon bär det hem till Norrtälje ännu en gång, morfars begravning är på fredag. Sen på måndag börjar sista kursen för terminen. Ingen vila, ingen ro!
When you lose something you can't replace.
När jag träffade dig i julas hade du ont, men du skrattade och skämtade som vanligt. Tänk om jag då hade vetat att det skulle vara sista gången jag såg dig, sista kramen och sista gången som jag skulle se dig sitta där i din fåtölj.
5 april. Den dagen somnade du in. Den dagen vann cancern som hade tagit över din kropp. Du hade kämpat emot i många år, tillslut gick det inte mer. Jag hade gjort allt och lite där till för att ha fått sitta bredvid din sida och säga godnatt. Men jag hann inte hem.
Nu lider du inte längre och du hade kärlek omkring dig när du somnade,
men jag saknar dig redan.
Sov så gott, morfar.