Pernilla

Jag vet inte om det var mammas tårar eller mina ord som fick dig att se klart. Men någonting var det. För helt plötsligt var den där - den jag så länge väntat på - ursäkten. Det kommer aldrig bli exakt som förr, men den här hemska tyngden som hängt över axlarna känns genast lättare, även om det är en lång väg kvar.

Veckorna har verkligen flugit förbi. Spenderade fina dagar med Jessica här i götet, min bästa i alla lägen. Vi åkte sedan hemåt till Norrtälje där tiden spenderades med saknade vänner och familj, god mat, vin, överraskade min emma på hennes 10års-dag (aldrig sett henne så lycklig, mitt stora hjärta) och ohyggligt många kramkalas. Ni är alla så fina som tar er tiden att träffa mig när jag är hemma och flänger en snabbis. Jag saknar er alla redan.

 

Efter en vecka med väldigt intensiva, långa och fina dagar så tackade jag för mig och åkte till Alingsås där min saknade Anton var husvakt åt sina föräldras hus. Vi spenderade ett par dagar där och hann med en hel del - bio med antons vänner, besök på IKEA där det inhandlades massa fint så som tv-bänk, bokhylla och massa annat krimskrams som gärna hänger med när man är där. Två besök på Överby köpcentrum där ett soffbord beställdes. Basket-kvällar med grabbarna (jag skyller på min längd för att jag inte vann en endaste gång...).

 

Väl tillbaka i trollhättan har det blivit ytterligare biobesök, drink-kväll med sara som var på semester i götet, otroligt mycket balkonghäng eller uteserveringhäng med simon, bygge av alla möblerna som nu står så fint här i vardagsrummet, besök av antons föräldrar. Det var otroligt skönt att komma hem. Borta bra, men hemma bäst. Ja, dagarna har rullat på helt enkelt! 1 månad kvar tills det är dags att slå upp skolböckerna igen!

 

Och min älskade Josephine och hennes Tobias har nu äntligen fått deras Esmeralda. Åh. Och i slutet av augusti blir jag faster för 5e gången, då ska jag försöka ta mig hemåt för att få bebisgosa med två bebisar!