Still going strong!
Morfar.
"Lyckan är din ensak
Lyckan är privat
Men sorgen måste delas,
annars blir den alldeles för stor"
Lyckan är privat
Men sorgen måste delas,
annars blir den alldeles för stor"
Begravningen var otroligt sorglig, men ack så fin. Redan när kyrkklockarna började att ringa brände tårarna bakom ögonlocken. Prästen pratade om hur morfar var som människa, hur han älskade sport och att åka båt var något bland det bästa han visste.. trots att båten har stått orörd det senaste två åren. Prästen pratade om allt morfar hade hunnit med under sina 77 år och om hur han hade kämpat mot cancern de senaste två åren trots att läkaren bara hade gett honom ett halvår. "Vi ska nu överlämna Lars till ett annat liv, ett annat liv som vi tyvärr inte kan följa honom i" och vid den meningen var jag tvungen att hårt klämma min brors hand. Att sedan lägga en ros på kistan och säga godnatt var otroligt tungt och där rann tårarna som aldrig förr. Jag saknar dig så innerligt, men jag vet nu var min mammas styrka kommer ifrån och jag är så tacksam över att du och din lillebror har samma skratt, så att jag kommer att få fortsätta att höra det.
Sov så gott.
Kent - godhet.
Den första tiden efter att morfar somnade in befann jag mig i en liten bubbla med många tårar. Efter mycket tröst, fina ord, samtal och kramar i skolan så fann jag trösten i att han har det bättre nu. Ingen ska behöva lida så som han gjorde.
Åkte hem över påsken och dagarna spenderades med familj och vänner. Skönt att träffa alla igen! Men känslan att gå hem till mormor&morfars lägenhet, men så fanns bara mormor där är nog ingenting jag kommer att vänja mig vid. Åkte sedan tillbaka till Trollhättan efter ett par dagar för lite skolgrejer och idag är tentan helt klar. Skönt!
Imorgon bär det hem till Norrtälje ännu en gång, morfars begravning är på fredag. Sen på måndag börjar sista kursen för terminen. Ingen vila, ingen ro!
When you lose something you can't replace.
När jag träffade dig i julas hade du ont, men du skrattade och skämtade som vanligt. Tänk om jag då hade vetat att det skulle vara sista gången jag såg dig, sista kramen och sista gången som jag skulle se dig sitta där i din fåtölj.
5 april. Den dagen somnade du in. Den dagen vann cancern som hade tagit över din kropp. Du hade kämpat emot i många år, tillslut gick det inte mer. Jag hade gjort allt och lite där till för att ha fått sitta bredvid din sida och säga godnatt. Men jag hann inte hem.
Nu lider du inte längre och du hade kärlek omkring dig när du somnade,
men jag saknar dig redan.
Sov så gott, morfar.
Livet.
Det var ett tag sen jag skrev här. Min bästa vän tyckte att det var lite dött här, så kanske blir lite liv här igen!
Vad har hänt sen sist? Spenderade julen hemma i norrtälje, fick krama på mina fina och jag fick äntligen pussa på senaste tillskottet i familjen - William. Så fin att man smälter, längtar efter honom varenda dag!
Tredje terminen på Göteborgs universitet kickade igång med praktik igen i fem veckor. Var på samma förskola som sist, dock på en ny avdelning och fick mig en ny handledare. Trivdes som fisken i vattnet! Veckorna susade förbi, min lärare var på besök en dag och observerade mig - hej så nervöst! I slutänden, efter alla projekt i verksamheten som jag höll, inlämningsuppgifter, tenta och redovisningen så fick jag högsta betyg i kursen - tackar! Tror även att min lärare sa bland det finaste jag fått höra: "Pernilla, du har förmågan att skapa magi av det du gör".. Hur fint?! Är nu inne på terminens tredje kurs och sedan är det bara en kurs kvar innan denna termin också är över. Hallå?! Tiden?!
Jag har även hunnit fylla 25 år. Ajjemän, halvvägs till 50 bast! Känner mig dock som kanske.. 22...?
Idag ska jag även boka biljett hem till norrtälje! Blir några dagars vistelse över påsken. Som jag längtar efter alla där hemma! Speciellt fasters alla älsklingar!
50 dagar. 50 dagar som rökfri! Den ni! Det har gått betydligt lättare än vad jag trodde (även om jag inte var ett dugg rolig att ha i närheten i början) och jag är fruktansvärt stolt över mig själv! Jag har verkligen älskat de där jäkla cigaretterna och idag blir jag äcklad och mår jag illa så fort jag känner röklukt. Klapp på axeln!
Slänger in lite bilder från de senaste månaderna;
