Pernilla

Då var allt sagt, alla ord som behövdes sägas och förnekelsen har precis börjat.
Jag älskar dig och jag står helst på din sida, för det har jag alltid gjort. Men jag tror inte att jag kan göra det just nu, inte på samma sätt. Jag kan inte försvara dig, så genom att ställa mig på en annan sida så hjälper jag dig, även fast du inte förstår det. Vi vill ju alla bara hjälpa dig.

Men jag hoppas att du vet att det handlar inte bara om dig, det här påverkar oss andra hur mycket som helst också. Speciellt mig, för på något sätt hamnar jag i kläm och jag vill inte sitta fast där.

Jag märker hur du har backat undan från mig och det svider till lite i hjärtat. Jag saknar dig.