Pernilla

Ni som förtjänar min tid och min energi, ja, ni kommer få den. Resten lägger jag åt sidan. Jag måste det. Nu är det alldeles för mycket som tynger mina axlar, för många måsten och alldeles för många som pressar mig. Från alla jävla håll och kanter. Backa undan.
Jag tänker inte ge och sen knappt få hälften tillbaka. It ain't gonna work. Det funkar inte så helt enkelt.

Och ni, ni glömmer ju bara bort mig hela tiden?
Dumt att jag ägnar tankar på det egentligen, på er.

Tar du åt dig? Ja, då kanske du ska göra det.

Men nu väljer jag att istället tagga inför vadsomhelst och spricka upp i ett leende.
Tja.