Pernilla

Jo. Jag lever.
Men det är väl knappt känns det som.

Fan ta magen alltså. Detta är fjärde gången på ett antal månader och jag är så trött på att läkarna aldrig gör något ordentligt. Fan ta att ligga på akuten hur länge som helst och det ändå inte blir det bättre och jag åker hem med lika många frågetecken som innan. Fan ta att jag inte har ätit på 6 dagar. Fan ta att det skickas remisser hit och dit, men att det jämt ska ta sån tid. Fan ta sömnlösheten, smärtan och att detta alltid håller i sig en vecka varje gång.

Jag orkar inte det här mer nu.
Ge mig ett mirakelpiller och poff så är det här borta.

Som tur är så har jag väääärldens mest omtänksamma familj som tar hand om mig och det börjar blir lite bättre nu. Börjar bli piggare och kan åtminstone äta yoghurt. Frisk till lovet i alla fall, wiho. Eller nåt.

Men jag måste ju säga att jag var sjukt taggad på att gå ut imorgon, morr på det.
Morr på min mage.