Pernilla

Det är jävligt trist att du känner som du gör, verkligen.

Men det är alltid jag som hör av mig, det händer ju aldrig att det är du som hör av dig först. Det kan du inte förneka. Men sen är det plötsligt jag som sviker, enligt dig? Då är det jag som är otillräcklig och inte följer inte din mall. Boven i dramat lixom.
Men du ska veta att det inte är så jätteroligt att bry sig om någon som knappt hälsar, ger en kall halvdan kram och tittar inte ens på mig. Behandlar mig som luft.

Vad vill du egentligen att jag ska göra? Vad begär du? Du vet att jag bryr mig, men du vet också att jag kan inte bara ge och ge och ge, för tillslut blir jag tom när jag inte får något tillbaka. Då ger jag upp, släpper. Jag kan inte vara allas psykolog 24 timmar om dygnet. Vilket många många kräver, lite för många.

Men jag verkar ju bara duga när det passar dig? Och sånt skit är jag trött på.

Det är inte bara jag som ska försöka, utan du också.
Putta inte bort mig varje gång jag försöker och gnäll sen inte över att jag inte försöker.
Jag är inte perfekt, R. Det vet du.

Du betyder fortfarande mycket för mig. Jag har kännt dig i flera flera år och jag är riktigt tacksam över det. Du kan mig ut och in, och det är jag glad över.

Jag tänker forsätta att säga att jag saknar dig, för det gör jag. Men man är två i en vänskap.