Pernilla

Det går ett lyckorus genom hela kroppen när jag tänker på min Josephine, min bästa vän.
Hur mycket jag än försöker, så kommer jag aldrig kunna klä min tacksamhet till henne i ord.
Tacksamheten över att hon alltid finns där för mig, ett samtal eller en halvtimmes buss ifrån mig. Att hon alltid stöttar mig, i vad jag än gör. Att hon alltid lyckas få mig att vilja mer.
 
För mig är hon den storasyster som jag aldrig fick och hjältinnan med ett hjärta av guld.
Jag älskar hennes räddningar och hennes skratt. Jag älskar henne.