Du springer aldrig ifatt när jag väl är där.
Jag har suttit i nån timme nu och kladdat ned massa ord på ett word-dokument. Jag har såna perioder, då jag skriver så där förbannat mycket och klär känslor i bokstäver. Det har alltid funkat för mig. Men nu, nu försöker jag hitta de rätta orden för att kunna beskriva känslorna angående din&min relation. Och jag är helt tom. Ingenting beskriver tillräckligt, antingen blir orden för svaga eller för starka. Hittar inget mellanting. Inget rätt. Men det något som skaver i kroppen. Någon känsla som river lite grann. Irriterar. Och jag vill kunna förklara så som Melissa Horn kan förklara. Men jag har fastnat.
Kan det kanske vara så att jag helt enkelt har för många fyllda word-dokument som handlar om dig? För många långa sms till Jossan som bara handlar om dig? Kanske finns det inget mer att säga, inget mer att förklara, inget mer att lista ut. Det kanske bara är som det är. Jag har kanske slutat vända och vrida på allting som en gång sagts, kanske slutat letat efter ett sätt att ändra utgången av det här. Kanske accepterat och skaffat mig nya leenden och skratt.
Jag vet inte.
Men som sagt - "jag ångrar inga steg vid din sida" som winnerbäck sjunger.
Kommentarer