Pernilla

Jag har alltid sagt att du är utan tvekan den bästa människan jag lärt känna,
den bästa som kommit under mitt skinn, den bästa som rört vid mitt hjärta.
Och det kommer alltid fortsätta att stämma. Kommer alltid var en sanning.

Men ibland blir vissa band som man har till någon så aviga, så fel, så konstiga.
Allt utvecklas åt fel håll och orden blir så otroligt mycket vassare.
Tillslut förstör man mer än vad man tror genom att bara öppna munnen.

Det hände oss.

Jag ignorerade det, du ignorerade det. Blundade så hårt det bara gick.
Men nu slår det oss båda i ansiktet och det går inte längre att förneka.

Vi hade varandra på lånad tid, hjärtat.