Pernilla

Jag får panik av det hela. Panik över hur orden blir till en sörja som du så fint sen dränker mig i. Jag kan inte göra mer än vad jag redan gjort, jag kan inte säga något mer som skulle få det hela att göra mindre ont för dig. Du håller mig kvar i något jag redan lämnat, något som jag valt att lämna.. något som kraschade redan i starten. Jag vet att det valet var det rätta.
Jag klarar bara inte av dina ord längre.

Godnatt.