23.30-babbel.
Jag känner mig ganska.. lagom just nu. Lite lam. Eller lugn kanske är det rätta ordet egentligen. Oftast är jag antingen jätteglad, jättearg, jättenöjd, jättestressad, jätteledsen etc. Har jag en känsla så är den alltid riktigt stor. Därför är det sällan jag känner såhär. Det här.. lugnet. När man bara är. När ingen känsla är störst, utan allting har en jämn balans. Såna stunder kan jag ha när jag sitter i ett mörkt rum med tända ljus, med melissa horn/kent/winnerbäck/håkan i högtalarna och en kopp te, precis om nu, eller när jag klämmer in mig i en liten soffa med en nära vän och man inte behöver fylla ut tystnaden med ord, eller när jag sitter på altanen en sen kväll med en cigarett i handen och tittar på stjärnorna,
och då älskar jag det här lugnet.
Kommentarer