att sakna en vän
Jag har egentligen gett upp, men det finns ändå en liten tanke kvar i bakhuvudet och
nån slags känsla i kroppen som påminner om hur mycket jag skrattade med henne.
Det är svårt att ha en vän, som egentligen inte är en vän. Längre. Det var inte en sån vänskap som rann ut ur sanden och det var inte en sån scen då båda vände på klacken och gick. Det bara.. blev tyst. Som om vi stod på varsin sida av vägen och väntade. Och hur jag tillslut tog ett steg mot henne, men hon stod bara kvar. Hon kunde inte möta mig, ville inte dra ned mig i något-som-jag-inte-vet, hon var rädd att inte vara tillräcklig och att dra oss tillbaka till ruta ett,
men jag är hellre på ruta ett med dig, än ingen ruta alls.
nån slags känsla i kroppen som påminner om hur mycket jag skrattade med henne.
Det är svårt att ha en vän, som egentligen inte är en vän. Längre. Det var inte en sån vänskap som rann ut ur sanden och det var inte en sån scen då båda vände på klacken och gick. Det bara.. blev tyst. Som om vi stod på varsin sida av vägen och väntade. Och hur jag tillslut tog ett steg mot henne, men hon stod bara kvar. Hon kunde inte möta mig, ville inte dra ned mig i något-som-jag-inte-vet, hon var rädd att inte vara tillräcklig och att dra oss tillbaka till ruta ett,
men jag är hellre på ruta ett med dig, än ingen ruta alls.
Kommentarer