som en skymt i varandras blickar innan allting faller loss
jag tänker, grubblar, velar
mer än känner, längtar, trånar och går åt
är jag hjärtlös och förfallen
vi petar sönder allt och tappar
allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
och alla ögonblick vi jagar
för att vara nånting mer än bra att ha
det är så skönt när allt fungerar
det skulle varit vackert, starkt och varmt
men det känns fult och kalt och kallt
det är så trist när allt stangnerar
och ingen vill förlora
bara den som fick ett tack
bara den som inte stack
när tankar blev förstora och sprack
det var jag med allt mitt snack
om större ensamhet och plats att tänka på
det var du och dina vänner
det är så konstigt att försvinna
det känns så dumt att stanna kvar
och så befängt att leta svar
finns ingen eld som orkar brinna
inga röda mattor och ingen stolt fanfar
Kommentarer
Postat av: Emelie
Haha ja men precis = )
Men visst är det skönt att bara sätta sig vid det ibland? Nästan som man känner sig som ett barn igen. Nu för tiden handlar allt om pengar, jobb, räkningar etc :P Så ibland behöver barnet i sig komma fram :)