Pernilla

Min älskade mamma som alltid tänker på alla andra före sig själv. Hon har en styrka som är helt otroligt, ett hjärta av guld och jag skulle inte klara mig utan henne. Vi ringer varandra flera gånger om dagen och ses ett par gånger i veckan, vilket är oerhört viktigt för mig. Händer det något, litet som stort, så får hon veta det 2 sekunder senare. Jag är en äkta morsgris alltså. Hon är den finaste jag vet och henne älskar jag oändligt.

Mina två älskade storebröder. Jag står mina syskon riktigt nära och utan daniel&fredrik vore jag halv. Jag umgås väldigt ofta med dem och de är en fruktansvärt stor del av mitt liv. De har tagit hand om mig i alla år och speciellt daniel har varit (och fortfarande är) den där ''extremt överbeskyddande storebrodern''. Om han fick som han ville, så skulle jag ringa honom varenda gång jag går ute själv om kvällarna. Oavsett tid. Han har sagt, enda sen jag var en liten bebis, att jag är hans ögonsten. Det är fint. Och när hjärtat blivit krossat eller livet bara har varit orättvist, så är det fredrik som fått tagit emot en gråtande mig. Då är det han som tröstar i flera timmar, tills man orkar resa sig igen. Det är fint.

Sen mina fyra älskade brorsbarn. Oliver, Emma, Leo och Nellie. Herregud, skulle dö och döda för deras skull på en sekund. De kommer växa upp och bli såna fantastiska människor, det vet jag.

Kort och gott, så skulle jag göra allt för dessa personer. Utan att blinka.