och hon rör vid hans rygg
och på något sätt fick det vara nog. tillslut klöser man sig in under någons hud enbart
för att kunna nå vad den inte säger, men känner. känner alldeles för mycket av.
hon som pratade med varma ord och klöste som om det vore på liv&död, han som visste känslan och formade de rätta orden med allvar i rösten, hon som visste vad alla tänkte precis just då och långt innan, och han.. han som hade alla blickar på sig och tog korta andetag.
och mellan stickande känslor i kroppen och kaffe som svalnat för längesen,
så föll något isär.. medan något annat föll ihop.
Kommentarer