Pernilla

Idag har min röst sakta men säkert börjat komma tillbaka, jag behöver inte längre var tyst eller viska! Visst, det låter väl fortfarande ganska illa, kanske ingen fröjd för någon annan att höra på, men ändå! Man ska vara glad för de små sakerna, visst?

Just nu sitter jag och väntar på min bror&lisa. Eftersom de bor i almunge så ser man ju inte dem allt för ofta. Så nu när de ändå är i norrtälje så kommer de över och fikar en stund. Mys om något.

Sen måste jag ned på stan en sväng. Good good.