Pernilla

Det finns ju saker som självklart upprör mig, som t ex: misshandel, mord, övergrepp, mobbning etc etc. Men det känns så himla självklart att det upprör en. Så tänkte nämna en sak jag stör mig på, som i slutänden egentligen inte är något speciellt. Men det som irriterar mig mest är att stå i kö. Jag HATAR att vänta. Jag kan gnälla för ett år framåt genom att bara behöva stå i en lång kö. Jag har inget tålamod till sånt, verkligen noll. Det finns inget roligt i att vänta länge.

Well. Jag är inte troende, jag tror inte att det finns någon Gud eller liknande. Det är inte min grej. Det är alldeles för diffust för att jag ska köpa det lixom. Dock tror jag på ödet och att vissa saker är menade för att vara på ett viss sätt. Jag tror på livet och att man måste försöka ta vara på varje dag.

Favoritsaker. Oj, jag är nog en stor materialist. Jag blir lätt fäst vid tekniska prylar. Jag ÄLSKAR känslan av att ha köpt en ny teknikpryl och så får man börja pilla med den. Bäst. Så utan min dator och min älskade iphone så vore jag ganska handikappad, så är det. Jag t o m sover med min mobil. Den ligger aldrig på nattduksbordet, den ligger i sängen. Så jag måste välja de två sakerna till mina favoritsaker.

Sen är det nog min klocka en av mina favoritsaker. Jag har aldrig varit en klockmänniska, aldrig klarat av att ha en klocka på armen varje dag. Men enda sen jag fick en klocka som jag trånat länge efter i födelsedagspresent, så har den suttit på min arm nästintill varje dag sen den 25e februari detta år. Och de få dagar den inte suttit på min arm, så har jag helt ärligt mått lite dåligt av det. Det har känts så extremt tomt på armen. Så jag är nöjd när den sitter där den ska.

Jag har fruktansvärt fina vänner och jag tycker om dem allihopa. Ni vet precis vilka ni är.
Dock finns det ett par styckna som jag håller extra hårt i. Som jag har hållt hårt i i flera år och kommer göra i flera flera år till. Dessa människor kan mig ut och in, och de gånger jag helst vill dra täcket över huvudet - så får dem mig att skratta så där mycket att magen gör ont.

Anton Claesson
Annie Ringefors
Emelie von Perner
Josephine Westman

Me love you.

Kort och gott - om det här vore min sista dag, så skulle jag spendera den dagen med de personer som ligger närmast mitt hjärta. De personerna är allt som egentligen betyder något.

Vad är kärlek? Det är en sån förbannat svår fråga, och helt omöjlig att svara kort&lätt på. Kanske helt omöjlig att förklara fullt ut. Kärlek finns med hela tiden, i alla dess olika former. I ögonblick som visas i leenden och i ögonblick som innehåller tårar. Kärlek är ett riktigt starkt osynligt band som man delar med en annan person, man kan aldrig riktigt sätta ord på det och det är någonting som endast de två som känner den som vet vad det handlar om.

Kärlek är lite av det största som finns, enligt mig.

Jag har ju en stor kärlek till mat och älskar verkligen att äta. Dock är jag faktiskt riktigt kräsen och är ganska feg på att prova ny mat. Jag älskar tacos, kinamat, indiskt, lasagne, pizza, kyckling, kött, donken, pasta, ja. Det finns en hel del som jag inte orkar skriva. Dock kunde jag förut äta blodpudding, vilket jag tyckte var helt okej. Idag har jag av någon anledning ganska svårt att äta det. Och något jag absolut inte klarar av är fiskbullar, potatisbullar, stuvade makaroner, ärtsoppa. Det finns mycket husmanskost som alltså inte är min grej överhuvudtaget. Och ugnstekt falukorv, där dör jag lite smått. Det har jag så galet svårt att äta. Även fast jag gillar falukorv annars. Min mamma säger att jag alltid varit kräsen när det gäller maträtter och jag antar att jag alltid kommer vara det.

Min första kärlek var Joachim. Jag var 13 år och han 14 år, jag tyckte han var sötast i världen. Utan tvekan. Åren har ju gått och idag är han en av mina närmaste vänner. Och även fast han flyttar runt i sverige och även befunnit sig utomlands ett tag och faktiskt nästa år flyttar utomlands igen - så kommer han alltid vara en av mina finaste. Han är en typisk svärmorsdröm och har ett hjärta av guld.

Well, here we go. Pernilla Christina Lundberg, 21 år (fyller 22 om snart 2 månader. hej ålderskris!!) jobbar på förskola, där jag verkligen trivs som fisken i vattnet. Kramas med barn varje dag, som ger en sån bra energi och kärlek, det är inte helt fel! Jag dricker gärna vin med ett gäng fina vänner, skrattar åt heltråkiga saker och lägger mest pengar på smink- och skönhetsproudukter. Om jag kunde så skulle jag äta konstant, jag älskar mat. Dock inte att laga den, det är inte min grej. Men att äta, det är jag minsann bra på. Och ja, blablabla. Finns mycket att säga, men jag orkar inte riktigt. Haha.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Min familj
Dag 04 – Mat, vad gillas & ogillas? 
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Bästa vän
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Det här upprör mig
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Detta inspirerar mig
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Mina bra sidor
Dag 23 – I min handväska
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här får mig att skratta
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Favoritresa
Dag 29 – Detta saknar jag
Dag 30 – Favoritlåtar
Dag 31 – Om 10 år